Kortlekshistoria

Spelkortens historia är inte helt klarlagd. Vad man vet är att de kom till Europa omkring 1370. De utvecklades snabbt från troligen arabiska förlagor. Vanligast blev olika fyrsvitslekar, med olika antal honnörskort (”klädda” kort).  Fortfarande finns egna sviter i tyska, spanska, italienska och schweiziska lekar. Den 52-korts lek med klöver, ruter, spader och hjärter vi använder idag är en fransk uppfinning från c 1480 och kom troligen till för att man skulle kunna massproducera kort. De enkla svitmärkena med endast två färger rationaliserade och förbilligade tillverkningen avsevärd. Den vanliga internationella kortlekens bilder är en utveckling av de tidiga franska figurerna. På 1600-talet började man trycka även på kortens baksidor och på 1700-talet införde man dubbeltecknade figurkort. 1857 uppfann man jokern och något senare kom även index i korthörnen dvs små svit-märken med siffror och bokstäver för att enklare kunna särskilja korten. En eftergift till pokerspelarna, kanske?

Till Sverige kom spelkorten relativt sent, troligen först  i början på 1500-talet och då importerade från Frankrike och Belgien.  De första svensktillverkade spelkorten kom 1731. Den svenska spelkortstillverkningen varierade mycket beroende på vilken skattesats som för tillfället gällde. Den särskilda spelkortsskatten försvann först 1960 och med den skattestämpeln på hjärteresset. ”De rätta figurerna” från Öbergs i Eskilstuna debuterade 1902 och tillverkas fortfarande där. Fram till och med 1963 återfanns alltid tillverkningsåret på hjärteresset.

Att samla spelkort kan betyda att man t ex samlar på baksidor, på jokrar, på tarockkort, på spåkort, på standardkort, på s k non-standardkort eller givetvis på alla typer av spelkort.

Att samla på baksidor är enklast och minst utrymmeskrävande. Man behöver bara ett kort från leken och kan använda de andra att byta med. Varianterna på mönster och motiv på baksidorna är otaliga. Många bygger därför sin samling kring ett tema: djur, blommor, vackra flickor, geografiska platser, rederier, flyg mm.

Jokern har sedan 20-talet funnits med i nästan varenda vanlig kortlek. Jokersamlandet är stort, och det kan man förstå, utöver den vanliga harlekinfiguren kan snart sagt vilket motiv som helst återfinnas på jokerkortet. Andra samlare är inte så glada över jokersamlaren - kortleken är inte komplett om jokern plockats bort.

Den speciella 78-korts tarockleken med sina 22 trumfkort (arcanan) används mest  som spåkort. Lekarna är mycket vackra, färgrika och ofta med trumfkort som illustrerar olika ämnen och områden. De egentliga spåkorten finns i många både gamla och nya varianter. En del har svitmärken medan andra är mer renodlade spåkort.

De kort man vanligen spelar med - brukskorten - har ofta ett enhetligt utseende. Dessa standardkorts sviter och utseende varierar dock från land till land och ibland även inom olika delar av landet. Så har t ex Tyskland och Italien olika typer från var och en av deras historiska regioner. De engelska standardkorten har blivit mer eller mindre internationella, dominerande som de är när man spelar kort världen över. Våra svenska standardkort är givetvis Öbergs ”de rätta figurerna”, som många andra till-verkare - mer eller mindre lyckosamt - försökt efterapa.

Non-standard kallas de lekar som har speciella hovkort (ibland även med dekorerade ”lankor”). Korten är ofta fantasifullt utformade och uppbyggda kring olika teman. Här finns lyxkort, konstnärliga kort, historiska och politiska kort, souvenirkort, kort utgivna för att hedra/minnas kända personer och händelser, en mängd mer eller mindre erotiska kort och inte minst en enorm mängd reklamlekar. Man kan här specialisera sig på olika tidsperioder - lekar före 1800 är dock mycket svårt att hitta, på olika länder eller på olika tillverkare. I Frankrike, Belgien, Österrike, Spanien och USA ger man årligen ut hundratals nya non-standardkort på alla möjliga och omöjliga teman.

Skriven av Tommy Stern 1997-11-13 för samlarnytt.